HELENAS LIVSÅSKÅDNING

Redan som barn får vi lära oss att kroppens symtom är tecken på att något är fel. Har vi ont i huvudet så är det visserligen kanske en verkan av att vi haft det för stressigt, eller druckit för lite eller vad vi kan komma på för anledning. Men fel är det och åtgärdas ska det. Oftast genom ett piller, en värktablett och så fortsätter vi som tidigare.  Gör vi illa oss så fixas det med lämplig lagning, ett plåster, några stygn eller kanske behövs operation och gips. Och så fortsätter vi som tidigare.  Inte fick vi som barn höra att oj, har du huvudvärk då kan det vara en läkningsprocess som startat i kroppen, känn efter vad din kropp önskar just nu för att stödja den läkningen. Lite vila, ett mörkt rum kanske, vatten, tystnad...  Eller om vi slagit oss fick vi någonsin höra -vad tänkte du på precis innan olyckan? Vad gjorde du? Fanns det kanske någon känsla innan du ramlade att du inte borde göra det du var på väg att göra? Det kan vara så att din inre kompass signaler...

  Känner du någon som gnäller? Brukar du själv gnälla? På vädret, på omgivningen, på partnern, kollegan eller grannen? Har du någon gång reflekterat över hur mycket av vår tid och energi som läggs på att gnälla?  Det intressanta är att det inte ens leder någon vart!  Det slutar inte regna bara för att vi gnäller över att det regnar.  Folk kör inte bättre bil bara för att vi gnäller bakom ratten.  Jobbet blir inte roligare för att vi gnäller på allt som inte är trivsamt där. Kollegorna tenderar inte att förändras bara för att vi gnäller på dem bakom deras ryggar. Partnern får inga nya romantiska egenskaper för att vi gnäller på avsaknaden av dem.  osv osv osv TÄCKMANTEL=OFFER Gnällandet är för mig en täckmantel för att slippa ta ansvar för sin egna situation och sitt egna mående. Så länge jag gnäller så kan jag lura mig själv att tro att det är pga allt det andra runt omkring mig som jag inte mår så bra som jag förtjänar.  Det vi inte tänker på är att s...