ATT LÅTA LIVET LEDA
I hela mitt liv har jag längtat efter att känna mig omhändertagen, att "någon annan" skulle lösa mina bekymmer. Jag har känt mig hjälplös och oförmögen samtidigt som jag klandrat mig själv för att inte vara nog bra, nog stark, nog kompetent. Jag har flitigt använt offerkoftan när jag stött på bekymmer och ofta tyckt att livet varit mot mig och inte med mig. Inte så att det varit ovanligt stora kriser i livet, inget mer än någon annan. Men jag har haft svårt att tåla motgångar. Det som hände i livet och mot mig var andras fel, omständigheternas fel, lagen om alltings jävlighet helt enkelt. Jag kunde inte förstå hur det hade något med mig att göra. Det vände när jag förstod att livet ville mig väl och jag själv valde att gå med istället för mot. När jag för drygt 20 år sen började både utbildning och utveckling förstod jag att jag behövde börja ta ansvar. Det som sen skedde var att all ojämvikt flyttades över från offersidan till ansvarssidan och jag började lägga ansvar ...