HELENAS LIVSÅSKÅDNING

Jag älskar relationer och allt vad det innebär. De utmaningar som uppstår, vad som triggas, hur vi kommunicerar, olikheter, likheter, samförstånd och missförstånd. Tänk vad livet vore tråkigt utan våra relationer.  Efter att min livskamrat gick över till nästa dimension så har jag än mer lärt mig att uppskatta och värdera mina relationer. De har alltid varit viktiga för mig, men nu är de livet självt. Jag ser och känner sådan tacksamhet över alla de relationer jag fått, skapat och närt genom livet, oavsett om de är nära eller i periferin. Det är verkligen i relation som livet händer.   kärleksrelation   Mina familje- och vänskapsrelationer har djupnat och fått ny mening under de här två åren som gått sen Anders dog och nu får jag även uppleva en kärleksrelation i den här nya platsen i mig själv.  Att gå i och ur kärleksrelationer är i sig inget ovanligt, det gör vi människor genom livet. Man inser att man inte passar för varandra, man glider ...

I förra texten jag skrev reflekterade jag runt ordet surrender och vikten av att ge efter för allt vad livet presenterar, oavsett om det är något vi vill eller ej. Att släppa vår egen egovilja till förmån för vår högsta Gudomliga vilja.  Jag tänker att det också handlar om situationer vi redan befinner oss i. Jobbet till exempel. Hur många finns det inte som knegar på i ett jobb man inte trivs med bara för att få sin lön, eller för att man inte tror sig klara av något annat, eller vad det nu kan vara för idé som ligger bakom. Så många timmar av våra liv som vi spenderar på att jobba, borde vi inte då vara mera noggranna med vad vi faktiskt jobbar med?  Att få känna sig tillfreds och nöjd efter en arbetsdag är varje människas rättighet anser jag. När vi är på ett arbete som är sant för en så ger det känslor som lugn, tillfredsställelse och lyckosam. Då spelar det ingen roll om du står vid ett löpande band eller utför hjärtoperationer. Känner du det efter en arbetsvecka? Om...

"Ni kvinnor har ett vapen" uttryckte en frustrerad man häromdagen. Det vapnet är att ni blir SUR. Och sen berättar ni inte varför ni är sur utan svarar "-det är inget" samtidigt som ni är iskalla och tysta. Som partner vet man exakt när skiftet, reaktionen skedde men är helt omedveten om vad det var som blev fel. Att sen inte få prata om saken och reda ut missförståndet eller vad det kan vara är både provocerande och frustrerande så bråket är ett faktum. Eller bråk, det är svårt att bråka med någon som är tyst, men konflikten är uppenbar. Såklart. Det här vapnet var jag mästare i som ung vuxen. I mitt första seriösa förhållande var jag ofta SUR kan man lugnt säga. Ett beteende jag inte var särskilt stolt över men där och då förmådde jag inte bättre. Jag hade inte orden. Jag hade nog inte förståelse för mina känslor heller. Något triggades och jag gick i reaktion på ett passivt aggressivt sätt genom att bli, SUR.  Eftersom man som omedveten människa också gä...

Av allt jag betraktar och utforskar i livet är det relationer som jag verkligen kan nörda in mig på. Som jag beskrivit förr så har min livsprofil (enl Human design) tre faser och temat genom dessa faser har för mig varit just kärleksrelationer. Nyligen hörde jag någon säga att vi upplever tre olika kärlekar genom livet. Det är ett generellt påstående som man såklart behöver kontemplera själv. Men för mig tror jag det stämmer fint.  Han menade att en av relationerna handlade om starka känslor och att möta svårigheter med mycket slitningar och smärta, en slags tvingande utveckling. En andra handlade mer om trygghet och lugn utan så mycket dramatik, där man kanske till och med undrar om det ens kan ha handlat om riktig kärlek, det går ju så lätt. Och den tredje är en kärlek som kommer till en utan att man ens söker, som att livet orkestrerar den och man har ingen möjlighet att värja sig. Lite rolig teori, särskilt när jag ser över mitt egna trefasiga liv.  ...