HELENAS LIVSÅSKÅDNING

Tänk om jag fattat att de vakna nattliga timmarna är till för att skriva då hade jag nog hunnit skriva flera böcker vid det här laget.  Men en ny blogg har det blivit.  Titt som tätt trillar det in kallelser till olika undersökningar. Årliga tandläkarkoller, mammografi, cellprovstagning och snälla påminnelser om vaccinationer mot det mesta. Fokuset är att lokalisera fel på vår människa. Att hitta felen, upptäcka sjuka delar i tid så vi ska slippa bli sjuk och framförallt slippa dö i förtid. Är det ens möjligt att dö i förtid?! Vem bestämmer det? För mig blir det ganska motsägelsefullt, att förebygga sjukdom genom att leta efter den. Inom kvantfysiken har man länge vetat att när vi observerar något, vad som helst så påverkar vi händelseförloppet. Det vet man säkert överallt vid det här laget det har jag ingen koll på men utifrån det perspektivet vet vi alltså att bara genom att observera så påverkar vi utgången.  De flesta av oss vet också att det vi fokuserar på tenderar ...

Att förlora en älskad familjemedlem, en ung förälder, ett barn eller en partner är alla människors värsta mardröm. Jag skriver alla utan att ha belägg för det men jag tror att det är så. Det är en rädsla man knappt vågar benämna eller närma sig. Iallafall var det så för mig.  De absolut svåraste filmerna jag kunde se var de som innehöll förlusten av en familjemedlem. Jag har gråtit floder till sådana genom livet och jag har inte kunnat förstå hur man klarar sig igenom en sådan förlust.  Nu har den fasan, den mardrömmen blivit min verklighet. Min man dog mitt i livet som man till mans brukar säga, för tidigt. Men så här med facit i hand så var det inte mitt i livet för honom. Det var ett fullevt liv. Skillnaden är att många kanske lever dubbelt så länge, andra även hälften så länge, knappt någon tid alls.   Men vad är tid? En abstraktion. Man brukar också prata om livets orättvisa, och att man antingen vinner (=överlever) en kamp mot cancer el...

Plötsligt har vårt samhälle öppnat upp igen. Lika oväntat och ologiskt som det stängde. Det har gått 20 månader av restriktioner och begränsningar, av nya arbetsrutiner och sätt att umgås. Hur går vi ut i samhället igen? Är allt över? Många reagerar i motstånd, andra i glädje. Hur förhåller vi oss till den här tiden egentligen? Hur gör du?  Jag har några nyheter att presentera som ska göra det enklare för alla som vill att testa och starta utforskande av ens sanna jag. Men först något helt annat.. För några veckor sen fick jag frågan från en vän hur jag tänker runt vaccin. Eftersom sådana öppna frågor kickar igång mig och min logiska energi hade jag inga svårigheter att svara. Lite intressant human design parentes men på "egen hand"  har jag haft väldigt svårt att dela mina åsikter om detta tidigare. Men fråga mig hur jag tänker och svar aktiveras från en källa större än jag själv..  I veckan fick jag dessutom en uppmaning om att vaccinera mig hem...