HELENAS LIVSÅSKÅDNING

Förr i tiden skulle en änka eller änkling bära svart under hela sorgeåret för att visa sin vördnad mot den döde. Som om sorgen inte syns på utsidan så finns den inte. Ett sätt att bevisa för omvärlden att jag minsann har älskat min livskamrat. Det här är något vi bär med oss kollektivt genetiskt tror jag. Inpräntat i vårt varande som så mycket annat. I tsunamin i Thailand förlorade Pigge Werkelin sin fru och två barn och blev ensam kvar av vad som varit en hel familj. Ganska snart efter (ur samhällets mått mätt) så mötte han en ny kvinna och om jag inte minns fel så bildade de familj tillsammans. Förfärande! Jag kommer ihåg min egen reaktion när jag läste om honom. Det var faktiskt nära förfäran över att han så snart "bara glömde sin förra familj". Om jag inte minns fel så skrevs det även en hel del om just det också. Som om han gjorde något fel och hemskt när han i själva verket tog vara på livet han hade i behåll och dessutom fick ynnesten att u...

Tänk om jag fattat att de vakna nattliga timmarna är till för att skriva då hade jag nog hunnit skriva flera böcker vid det här laget.  Men en ny blogg har det blivit.  Titt som tätt trillar det in kallelser till olika undersökningar. Årliga tandläkarkoller, mammografi, cellprovstagning och snälla påminnelser om vaccinationer mot det mesta. Fokuset är att lokalisera fel på vår människa. Att hitta felen, upptäcka sjuka delar i tid så vi ska slippa bli sjuk och framförallt slippa dö i förtid. Är det ens möjligt att dö i förtid?! Vem bestämmer det? För mig blir det ganska motsägelsefullt, att förebygga sjukdom genom att leta efter den. Inom kvantfysiken har man länge vetat att när vi observerar något, vad som helst så påverkar vi händelseförloppet. Det vet man säkert överallt vid det här laget det har jag ingen koll på men utifrån det perspektivet vet vi alltså att bara genom att observera så påverkar vi utgången.  De flesta av oss vet också att det vi fokuserar på tenderar ...

Människan alltså. Människolivet. Detta sökande vi håller på med. Sökande efter karriär, partner, boplats och vem är jag egentligen?! Sökande efter lösning på livssituationen. Jag vet, jag höll på precis så. Sökte efter den som kunde hjälpa mig med.... ja med vad? Vad var det egentligen jag ville ha hjälp med? I början tror jag inte ens jag visste, det var något som fattades mig. Som ett tomt hål inuti som jag försökte fylla med alltifrån sötsaker, bekräftelse, saker, upplevelser, sex och alkohol. Tillfälliga kickar som gav mer baksmälla än njutningen var värd.  Du måste älska dig själv först fick jag höra. Du måste ha tillit. Du måste släppa taget. Vad känner du egentligen?  Så många frågor och ett språk som jag inte förstod.  Jag kände mig dum. Oduglig. Att något var fel på mig. Känslokall och avstängd. Och HUR skulle jag fixa mig själv och livet?  Jag sökte mig till olika utbildningar inom terapi, hypnos, metamedicin, resan och human design. Den ena roligare o...