HELENAS LIVSÅSKÅDNING

En text från systerbloggen  Helenas reflektioner .. Är det här vi är nu? Din partner förs in i den kommunala omsorgen med insatser som dagverksamhet och växelvård, eller flyttas till ett särskilt boende för att bli omhändertagen av personal medan du ska fortsätta leva och njuta av ditt liv.  Det väcker ofta upp en moralisk konflikt inom oss. Får man göra så? Är det okej att som partner värna om det egna livet trots att ens livskamrat inte längre klarar det av egen kraft? Mitt svar på den frågan är alltid JA.    Du är i din fulla rätt att hedra ditt egna liv.    Den känsla av svek som vanligtvis uppstår betyder inte att du faktiskt sviker. Att svika skulle vara att kasta ut någon med stort hjälpbehov på gatan med orden att du får klara dig själv för jag orkar inte mer. Hittills under mina 20 år som kurator har jag aldrig mött någon anhörig som valt den vägen. Det du som anhörig gör är först och främst ditt bästa utifrån förmåga och den situation som uppstått...

Jag älskar relationer och allt vad det innebär. De utmaningar som uppstår, vad som triggas, hur vi kommunicerar, olikheter, likheter, samförstånd och missförstånd. Tänk vad livet vore tråkigt utan våra relationer.  Efter att min livskamrat gick över till nästa dimension så har jag än mer lärt mig att uppskatta och värdera mina relationer. De har alltid varit viktiga för mig, men nu är de livet självt. Jag ser och känner sådan tacksamhet över alla de relationer jag fått, skapat och närt genom livet, oavsett om de är nära eller i periferin. Det är verkligen i relation som livet händer.   kärleksrelation   Mina familje- och vänskapsrelationer har djupnat och fått ny mening under de här två åren som gått sen Anders dog och nu får jag även uppleva en kärleksrelation i den här nya platsen i mig själv.  Att gå i och ur kärleksrelationer är i sig inget ovanligt, det gör vi människor genom livet. Man inser att man inte passar för varandra, man glider ...

I somras skrev jag en hel del om relationer, tankar om man får gå vidare, om att våga gå vidare, om att öppna hjärtat för en ny man som "änka" och tankar om hur en ny relation kan ta sig uttryck bortom det traditionella och av kollektivet förutbestämda. Jag skrev om de tre kärlekarna jag läst om som många går igenom i sitt liv. Där en av relationerna handlar om starka känslor och att möta inre sår och svårigheter med mycket slitningar och smärta i en slags tvingande utveckling. Jag kunde lätt koppla min första vuxna kärleksrelation till den beskrivningen. Den andra kärleken handlade mer om trygghet och lugn utan så mycket dramatik, där man kanske till och med undrar om det ens kan ha handlat om riktig kärlek, för det går ju så lätt. En klockren beskrivning av relationen till min förra man, barnens pappa.  Och den tredje relationen är så en kärlek som kommer till en utan att man ens söker, som att livet orkestrerat den långt bortom ens fattningsförmåga, och man har in...