HELENAS LIVSÅSKÅDNING

Redan som barn får vi lära oss att kroppens symtom är tecken på att något är fel. Har vi ont i huvudet så är det visserligen kanske en verkan av att vi haft det för stressigt, eller druckit för lite eller vad vi kan komma på för anledning. Men fel är det och åtgärdas ska det. Oftast genom ett piller, en värktablett och så fortsätter vi som tidigare.  Gör vi illa oss så fixas det med lämplig lagning, ett plåster, några stygn eller kanske behövs operation och gips. Och så fortsätter vi som tidigare.  Inte fick vi som barn höra att oj, har du huvudvärk då kan det vara en läkningsprocess som startat i kroppen, känn efter vad din kropp önskar just nu för att stödja den läkningen. Lite vila, ett mörkt rum kanske, vatten, tystnad...  Eller om vi slagit oss fick vi någonsin höra -vad tänkte du på precis innan olyckan? Vad gjorde du? Fanns det kanske någon känsla innan du ramlade att du inte borde göra det du var på väg att göra? Det kan vara så att din inre kompass signaler...

  Känner du någon som gnäller? Brukar du själv gnälla? På vädret, på omgivningen, på partnern, kollegan eller grannen? Har du någon gång reflekterat över hur mycket av vår tid och energi som läggs på att gnälla?  Det intressanta är att det inte ens leder någon vart!  Det slutar inte regna bara för att vi gnäller över att det regnar.  Folk kör inte bättre bil bara för att vi gnäller bakom ratten.  Jobbet blir inte roligare för att vi gnäller på allt som inte är trivsamt där. Kollegorna tenderar inte att förändras bara för att vi gnäller på dem bakom deras ryggar. Partnern får inga nya romantiska egenskaper för att vi gnäller på avsaknaden av dem.  osv osv osv TÄCKMANTEL=OFFER Gnällandet är för mig en täckmantel för att slippa ta ansvar för sin egna situation och sitt egna mående. Så länge jag gnäller så kan jag lura mig själv att tro att det är pga allt det andra runt omkring mig som jag inte mår så bra som jag förtjänar.  Det vi inte tänker på är att s...

  Vi kan tänka oss livet här i den fysiska tillvaron som en lång väg med start vid födseln och slut vid döden. Det är upp till oss själva vad vi vill göra på den vägen. Om vi planlöst följer den och testar lite avstickare här och var, om vi ständigt strävar efter att stå still för att ha en slags överskådlighet både framåt och bakåt, eller om vi till och med vill backa och gå tillbaka till den där avstickaren som verkade bra. Oavsett vad vi väljer så för oss vägen framåt, i olika takt och olika kringelikrokigt.  Om vi tänker att vi ska göra det bästa av den här resan längs den här förutbestämda vägen mot "döden" då behöver vi hålla oss i rörelse. En rörelse som har en riktning. Den riktningen behöver vara grundad i en längtan. Då pratar jag inte om en längtan efter en ny bil, eller en partner, en snygg klänning eller den senaste smartphonen. Nä, hitta vad din längtan egentligen handlar om. Vi behöver inte ens ha ett tydligt mål för där är vi olika designade. En del sporras av...

  Vad gjorde du för att få kärlek och för att bli omhändertagen som barn? Hur behövde du få den kärleken visad av din mamma och pappa?  Det här är en övning som skiftar ens liv fullkomligt. De strategier vi skapar som barn för överlevnad, vilket det handlar om när vi föds, påverkar oss hela livet om vi inte gör oss medvetna om dem och väljer något annat istället.  Om du som spädbarn inte får en sund anknytning till din mamma, utan hon kanske har psykiska problem, lider av depression eller missbruk, så vet du långt innan du kan tänka logiskt att du behöver göra eller vara på ett visst sätt för att få de basala behoven tillfredsställda. Det kan vi alla förstå, det är logiskt. MEN, vi behöver inte ens ha föräldrar med den typen av problem för att ha sådana strategier.  Ser vi ur ett högt och andligt perspektiv så är vi alla här av en anledning, vi har valt att komma ner i den här tiden, den här inkarnationen och till de föräldrar vi har. Allt i linje med vad v...

Många av oss tenderar att se livet ur ett ett svart eller vitt-perspektiv. Allt eller inget. Omedelbart tillfredsställande av behov eller inte alls och ofta utifrån ett självdestruktivt förhållningssätt. Får jag inte allt så är det ingen mening. Jag drömmer om en resa jorden runt, men har för stunden inte råd så då reser jag inte alls. Jag vill gå ner i vikt, testar olika dieter men när miraklet inte sker omedelbart så "funkar det inte" på mig. Jag vill ha höga betyg så när jag bara får godkänt räknas det inte alls. Ja ni fattar poängen. Den här inställningen kan bidra till att vi inte ens börjar ta de steg vi skulle kunna göra i linje med vad vi längtar efter. Jag vill må bra, vara lycklig och ha en frisk och stark kropp. Vägen dit går genom gråzonen, så trots att vi börjar i det mörkaste gråsvarta och varje steg ger en lite ljusare ton så är det mycket lättare att stanna i det svarta. Den grå zonen är så dimmig och har sån dålig sikt att vi inte ens kan se stigen. ...

Jag har sen jag började min inre resa för en massa år sen värderat känslan att vara fri högt. Det har varit ett av mina stora fokus i livet. Jag har alltid sett mig själv som självständig men just intentionen fri i alla delar av livet har varit min drivkraft. Döm om min förvåning när jag huvudstupa kraschar in i insikten att allt jag har gjort eller inte gjort bidragit till ett enda långt beroende. Ett beteende som varit helt dolt för mig! När jag började att med andra ögon titta över mitt liv såg jag beroenden överallt. Jag var beroende av allt möjligt i det yttre för att kunna känna mig fri. Många väl dolda och omedvetna, andra inte alls särskilt smickrande.  Jag som tex sett min mans och min relation som fri och öppen såg nu att mitt beroende av honom innefattade allt från pengar till kärlek och att vara behövd, men även att vara fri. Tydligen har jag behövt hans tillåtelse för att kunna känna mig så fri som jag inbillat mig att jag var.  Ni kan ju gissa att dessa bero...

Jag har jobbat med människor sedan 2002 och jag tror inte att jag träffat en enda som inte känt någon form av osäkerhet i sig själv. Skrämmande egentligen. Det är det som borde stå högst upp i skolämnenas prioriteringslista. Hur vi håller vårt självvärde och vår självkänsla hög. Men eftersom det inte ser ut så än så kan ni dra nytta av den erfarenhet jag samlat genom livet och låta mig guida er till hur ni bäst bemästrar att vara er själva, fri från osäkerhet. Lugn och trygg i er själva. Jag vet, jag har själv gjort resan och den är värd varenda minut.   Det allra första steget är att helt enkelt ta det. Börja gå. Om du inte vet vart du vill så titta en snabb blick bakåt för att checka av vad du inte vill, det är en bra vägledning.  Vad kan i praktiken sen vara ett lämpligt första steg i linje med det du vill? Att leva livet utifrån osäkerhet hindrar oss från att leva ut i vår fulla potential, det hindrar oss från att LEVA. Det kluriga är att vi många gånger maskerat osäk...