HELENAS LIVSÅSKÅDNING

Dessa frågor som hänger i luften. De pockar på, retas, provocerar och visar sig från olika perspektiv. Jag dras med. Jag låter mig provoceras. Jag tycker, jag dömer, jag använder alla medel jag kan för att slippa se. För i samma stund som jag ser frågan som hänger där så känner jag svaret inom mig. Ser en helhet & en lösning. Subtilt men ack så pockande. Oftast är det svar som jag intellektuellt inte förstår. Svar som ligger utanför ramarna, som många skulle uppfatta som en galenpannas resonemang. Så därför är det motstånd, det är en slags brottningsmatch innan jag öppnar mig med den nyfikenhet som krävs för att kunna närma mig ett svar som mitt sinne inte kan ta in. Den fråga jag plockar ner ur det kollektiva just nu är kanske inte så mycket en fråga egentligen, det är många frågor som visar sig genom olika uttryck. Svaret jag ska försöka förmedla är enhetligt och handlar om RÄDSLA. Det är en överhängande rädsla som finns kollektivt som är förknippat med fa...

2017 har övergått i 2018 med en sprakande vacker förgrund av kall gnistrande vinter. Vilken fantastisk start på ett nytt år, säger jag som älskar vinter när det är riktig vinter.   Hur vi avslutar och lämnar ett år bakom oss är olika för varje människa tror jag. En vän tex går igenom och sammanfattar med hjälp av konstens alla regler. Ett sätt att se skeenden, både de sk positiva och sådant som varit mer utmanande, ur ett större perspektiv. Ett sätt att dra lärdom och få en förståelse för var man befinner sig och vad man vill ta med sig in i det nya året. Jag å min sida följer ingen metod för det. Det jag inspirerats att göra tack vare Malinas rutiner är att under den sista veckan av året zooma ut och låta några ord trilla in inom mig som sammanfattar året som helhet. Orden som kom för 2017 var nystart och avslut. I den ordningen faktiskt. NYSTART Den stora nystarten jag vill dela handlar om min passion, mitt jobb. Startskottet kom med Spanien och den allra första retreat vi höll j...

Jag trodde inte jag kunde skala av mig fler lager av fasader eller masker efter så många år av självreflektion och transformation. Men så blottas nästa lager av gammal sliten fasadfärg som hängt med länge, länge. Något som inte längre gynnar mig där jag nu befinner mig i livet. När det händer så känns det ofta brutalt och hänsynslöst.  Nu har det hänt igen. Vad exakt som hände är som alltid oväsentligt. Det som är väsentligt för mig i den situationen är upplevelsen att tappa kontrollen. En kontroll jag inte längre hade behov av trodde jag. Men som vanligt räcker det inte att saker har blivit bättre i mitt liv. Det ska skifta helt, till 100% ska jag bli fri. Det är min intention och det är vad livet ger mig också. När upplevelsen väl är ett faktum börjar den aktiva process för att skifta det som kommit upp på ytan.  PROCESSEN Det gäller att fånga upp den aktuella vibrationen. Ibland går det lätt och i direkt anslutning till upplevelsen och ibland behöver jag vara i ett slags be...

 Har du någonsin varit i en relation där du försökt ändra den andra parten? Försökt få honom eller henne att tycka mer som du, att vilja samma saker som du vill.. eller att ändra klädstil eller umgänge?  När det känns extremt viktigt att uppnå dessa önskningar för att annars kan vi inte känna oss fullt ut nöjda eller lyckliga.  Jag vet, vis av erfarenhet att det är att lägga all energi på fel saker. Klyschan, vi kan inte förändra andra, bara oss själva stämmer så väl. Men varför går det inte?  Kanske om jag påminner tillräckligt mycket, om jag förklarar om och om igen varför det är så viktigt för mig, eller om jag också struntar i att bidra så når nog budskapet ändå fram... Det gör det inte. När vi lägger förhoppningar och förväntningar på den andre parten så tappar vi kontakten med oss själva. Dessutom så får vi inte heller som vi vill. Vi slösar energi på något vi inte kan påverka och till råga på allt så är läget status quo med den skillnaden att vi dessutom är än...

Trivs du i din kropp? Hur reagerar du vid fysisk värk och smärta? Vad tänker du om din kropp hindrar dig från att vara så aktiv som du är van/vill? Vad känner du när du inte längre kommer i den vanliga storleken på kläderna? I dagens samhälle är vi väldigt medvetna om hur mycket vi bör röra oss i vardagen för att bibehålla vår hälsa. Vi har under många år matats med vikten av träning i kombination med kostråd med olika trender för varje år för att vi ska må bra.  På senare år har vi dessutom blivit än mer medvetna om att vi behöver ta hand om vår mentala hälsa. Utbrändhetens framfart har bidragit till att vi söker mer hjälp för att bromsa tempot och hitta lugnet. Och ironiskt nog ska det helst gå fort så vi snabbt kan återgå till det gamla livet igen.  Alla dessa goda råd och trender och experter som erbjuder den "enda rätta" vägen för en perfekt kropp och ett mindful leverne skapar en himla massa stress det med är jag rädd. Vad ska vi tro på egentligen? Vad fungerar, och...

Den senaste tiden har jag iakttagit hos mina medmänniskor och klienter ett tema som handlar om vårt behov att hålla kvar och hålla fast. Det kan handla om materiella saker, platser, upplevelser och människor.  Tanken på att släppa taget väcker allt ifrån rädsla och förtvivlan till skuld. Får man släppa taget?  Jag är uppvuxen på en gård ute på landet. En gård som funnits i flera generationer, där man från början levde på vad gården hade att ge och där en stor skog hör till. Ett vackert ställe att växa upp på. Tryggt och idylliskt. Men det kräver sin ägare att sköta och hålla en sådan gård i bra skick. Det är mer en livsstil än ett boende. Det är inte längre en självklarhet att äldsta barnet (sonen.. ;) ) ska ta över så som samhället ser ut i dag. Hur gör man då när föräldrarna inte längre kan bo kvar?  I många fall ute på landsbygden får hemgården finnas kvar i familjens ägor. Kanske som fritidshus på sin höjd. Många är de gårdar som står och förfaller för att vi håller f...

Jag har skrivit om det förr och kommer säkerligen göra det igen. Det ligger mig nära hjärtat helt enkelt det här med ansvarets vara eller ickevara. Vi kan ju se på ansvar från en hel mängd olika perspektiv i vårt dagliga liv.  Ansvar för barnen Ansvar för att jobbet Ansvar för att följa regler och lagar Ansvar för vårt beteende, vad vi säger och gör till och mot andra Ansvar för hus, bil, lägenhet, lantställe osv Det går att rabbla vidare i det oändliga. Det som blir intressant är när vi tittar på vad vi i det dolda lägger på oss för ansvar. För vad andra ska tycka För att skydda andras känslor För att inte våra barn, vår familj, vår partner, våra vänner ska lida För att förebygga och förhindra katastrofer, konflikter mm Det går nästan att lägga till vad som helst på listan över vad många av oss tycker sig ha ansvar för. Trots att många även uttrycker att vi bara kan utgå från oss själva, allt börjar med mig, man kan inte förändra andra - bara sig själv. Kloka sanna påståenden som ...