HELENAS LIVSÅSKÅDNING

Det är lätt att säga. Du behöver älska dig själv innan du hittar kärleken. I mitt fall kan jag säga att det inte stämmer. Jag upptäcker hela tiden nya nyanser av hur jag avvisar mig själv, trots att jag hittat min kärlek. Men för att släppa in all den kärlek som vi alla har en födslorätt till, då behöver vi villkorslöst älska oss själva. Det spelar ju ingen roll hur mycket kärlek någon annan strösslar över en om man själv inte släpper in den. Jag tror att det är få av oss människor som på alla plan är 100% tillfreds i sina relationer. Vi kompromissar och anpassar oss och har det helt ok. Men djupt därinne finns ändå en längtan efter något mer.  Är vi singlar kanske vi trivs med det livet, men av och till, i perioder, kanske tom i cykler, så smyger det sig på en längtan efter "någon" som ska fylla ens inre hålrum, bekräfta en för den man är eller bli lösningen på den ensamhet som ibland känns fattig.  Inget konstigt med det. Så känner väl vi alla?!  Hur märker man då, att...

Jag som så många många andra har sett SVT-dokumentären om Josefin Nilsson och återigen drabbats av hur skevt och ängsligt vårt samhälle fortfarande är. Hur vi hukar oss för män(niskor) med makt och hur få det är som vågar välja en annan väg när det innebär en konfrontation eller konflikt av något slag.  KONFLIKTER TRIGGAR Vad händer egentligen inom oss när vi ställs inför att ta en konflikt, en konfrontation eller sätta en gräns? Det är få områden inom det sociala spelet som är så laddat och som väcker sån kreativitet när det kommer till strategier för att undvika eller uthärda.  När man tittar in på den unika energikartan vi är designad i kan man hitta en sårbarhet i det här temat. En sårbarhet som gör att man amplifierar andras känslor. Det gör att när man närmar sig en konfrontation så aktiveras ett enormt obehag i kroppen som man instinktivt vill undvika till varje pris.  Är man omedveten om detta så är det troligt att man skaffat sig strategier redan som liten för at...

Så många människor därute i världsligheten. Så många människor som mår dåligt. Så många som bränner ut sig. Som får kroniska mystiska sjukdomar som bryter ner dem. Som strävar och kämpar. Hur ska vi kunna hjälpa dem alla? De flesta jag arbetar med i sessioner konstaterar att den inre resan de gör med att möta gamla trauman, stora som små, är superspännande. Till och med roligt spännande att förstå samband och de bio-logiska processerna bakom symtom och beteenden. Dessutom mår de bättre till på köpet! Varför tar då inte fler tag i sina liv kan man ju undra? RÄDSLANS MAKT Det jag har mött genom åren och även fått utmanat mig själv i, det är rädslan för vad som kan "hända" om vi riktar fokus inåt och börjar öppna ögonen för vad vi egentligen vill. Tänk om jag vill skilja mig/separera/göra slut?  Tänk om jag vill bryta med mina föräldrar? Tänk om jag vill hoppa av skolan? Tänk om jag vill byta jobb? Tänk om jag inte vill bo här? osv osv Få människor tänker, tänk om jag blir lyck...

Hur mycket påverkas du av att du jämför dig med andra egentligen? Är det något du reflekterat över? Många tror att de inte alls jämför sig utan tycker att andra får göra och vara som de vill, det är inget man bryr sig i, men i själva verket jämför man sig så att man kanske till och med identifierar sig i och med andra. Det här kan ta sig uttryck på lite olika sätt och i olika situationer. Till exempel när du känner svartsjuka och avundsjuka, eller känner osäkerhet i nya sammanhang, med nya människor. Om du lägger mycket tid och energi på dina klädval, frisyr och smink, har svårt att lämna hemmet osminkad och i myskläder. När du känner att det är väldigt viktigt att hänga med i modet, vad som är aktuellt i din närhet. Om det första du tittar på hos människor är det yttre pyntet. Ett annat fenomen är när vi känner oss själva som en sorts person när vi lever ensam, men så fort vi går in i en relation som passerat förälskelsepsykosen, så känner vi inte igen oss själva längre. Vi blir osäke...

I den tid vi nu lever i där vi genom alla sociala mediekanaler matas med retuscherade bilder av alltifrån kroppar till vardagsliv är det lätt att känna sig annorlunda. Fel. Som att det liv du lever inte är gott nog. Vi tittar in hos kändisars och icke-kändisars fönster på instagram och jämför våra liv. Vi tror att det vi får se är sanningen om andra. Logiskt förstår du att såklart läggs det bara ut bilder när det är något man vill visa, inte av sådant man inte är lika stolt över, men ändå. Verkar inte andras liv ändå vara mer, bättre, lyckligare ändå?! kan du ibland betrakta andra och undra varför du inte är lika eller agerar likadant? På skolans raster, på partyminglet, företagseventet eller i fikarummet möter vi och relaterar till andra människor. Både de människor vi känner och de som är helt obekanta. Vi är mer eller mindre bekväma med dessa olika situationer. I situationer där vi är bekväma så trivs vi, vi myser och njuter av upplevelsen och känner oss uppfyllda efteråt, kanske i...

Att följa den inre vägledningen, vår intuition är inte alltid helt enkelt. Dels kanske vi har svårt att veta hur den känns den där intuitionen och dessutom kanske den först sagt Ja och sen har den fräckheten att ändra sig! Dessutom är många människor prestationsinriktade och målstyrda, vi kan bokstavligen gå över vatten för att nå vårt mål. Jag är en av dessa människor. Har jag bestämt mig för något så kör jag! Det här beteendet eller egenskapen har jag fått sota för många gånger och jag får vara tacksam för att det bara resulterat i stukade fötter och knäckt näsa som värst. Andra störtar rätt in i väggen eller blir riktigt sjuka som en konsekvens av att inte lyssna till sin intuition. Jag kan nämligen avslöja något. Intuitionen är en färskvara. Det räcker inte att lyssna en gång. Det ger ju bara svar för det Nu som är NU! Har du någongång gjort något där det är så kämpigt och utmanande så du frågar dig om och om igen vad som är lärdomen i detta? Vad är meningen med all denna kamp? Va...

Om vi inte kan älska eller ge oss själva kärlek, hur ska vi då kunna ta emot den från någon annan? Den här frågan eller uttrycket är lätt att slänga sig med, men vad betyder det egentligen?! Många människor söker kärleken utanför sig själv, längtar efter att någon annan ska ge en det som fattas. Man kanske lever tillsammans med någon som inte ger vad vi tycker vi behöver. Ofta för att vi inte uttrycker vårt behov utan förutsätter att den andre ska förstå. Kanske tar man hjälp av någon för att bättre kommunicera, så man lär sig uttrycka men även så man kan uttrycka sina behov och önskningar på annorlunda sätt. Om jag säger det annorlunda så kanske partnern förstår och ger det jag vill ha? Jag vet inte, det gör säkert skillnad till viss del, men min känsla är att det inte fungerar fullt ut. Jag tror vi kan vända och vrida på sättet att uttrycka på in i minsta detalj utan att det egentligen blir någon större förändring. En av anledningarna till det är att vi uttrycker behov som inte är sa...