HELENAS LIVSÅSKÅDNING

Vi utvecklas genom smärta. Både vi människor och det samhälle vi lever i utvecklas genom kriser. Det smärtsamma och svåra behöver falla hela vägen ner till den djupaste botten. Det är så vi kommer vidare i livet, på riktigt. När botten är nådd kan vi ta spjärn och skjuta oss uppåt igen. Om vi inte ger efter och låter oss nå botten så blir vi kvar i dyn av smärta och mörker, eller kämpandes precis vid ytan.  Genom motgångar eller livskriser som fysisk eller psykisk sjukdom, separation, förlorat jobb eller förluster hittar vi nycklar vi aldrig kan finna i lycka. Men däremot så är det lycka som blir belöningen av det inre arbete du gör. När du tar dig igenom smärtan utan att döva eller undvika eller förtränga den, då kommer du ut på andra sidan, där lyckan bor.    Kan det bli så även i samhället? På vår jord? För vi kan nog alla vara överens om att det är kris ute i världen, det är destruktiva vindar som blåser just nu. MEN VÄRLDEN DÅ? Våldet ök...

Vad drivs människan av egentligen? Vad är det som väcker vår motivation? Överlevnad, glädje, rädsla, kärlek? Japp, absolut. Men det intressanta (ur min synvinkel iallafall) är att vi aktiveras och kickar igång vår motivation av olika saker.  Det sanna sättet finns helt naturligt inom oss. Den falska motivationen är den som vi oftast lärt oss leva efter. De flesta använder en inre piska för att driva sig dit man vill. Vi liksom pushar oss att hantera livet på ett sätt som vi lärt oss att man ska för att få saker att hända. vårt sanna driv kommer helt naturligt Inom personlig utveckling och coachning så pratar man ofta om att sätta tydliga mål, och att bryta ner de stora målen till delmål för att metodiskt jobba sig framåt mot sina drömmar, att använda affirmationer, visionboards och annat för att aktivera attraktionslagens magnetism. Man pratar om att möta sina rädslor och man måste våga för att vinna. Inom företagsvärlden ska man fokusera på andras behov och loc...

Den här våren har jag dragit mig undan. Inte alls enligt plan för 2020 var året när jag tog ett nytt kliv i mitt arbete och premium-programmet Aktivera ditt sanna jag hade premiär. Och man måste ju smida medan järnet är varmt eller hur?! Det var min plan, vad jag trodde jag borde göra. Fira framgången med att satsa vidare. Men som vanligt bevisas sinnet ha fel.    Inte bara för att anstormningen av nya deltagare uteblev, utan för att jag hade inte energin. Det fanns inget att ösa ur helt enkelt. Förr om åren hade jag kämpat på, pushat och drivit för att nå ut, få bokningar och kunder. Jag hade ändrat koncept och skapat nya för det måste ju vara fel på det jag erbjuder om kunderna inte bokar?   I år fanns inte ens energi att driva. Istället drogs jag med i de sociala mediernas galenskap med syftet att hitta inspiration.  Ni som känner till mig sen innan eller kan Human design vet att som projektor kan man inte jobba på som alla andra, den energin f...

Det är  väntan  i luften.  Väntan  på bättre tider, på vaccinets frälsning, på att livet ska återgå till det normala igen.  Människan har det senaste året satt sitt liv på paus av rädsla för att bli sjuk, göra fel, smitta andra. Man har satt sitt liv på paus för att restriktionerna hindrar en från att göra det man annars skulle ha gjort.    Med andra ord kan man säga att människan har låtit de yttre omständigheterna styra tillvaron. När jag ser tillbaka på mitt liv så är det precis vad jag gjorde. Jag lät andra människor och händelser påverka min upplevelse av verkligheten. Dit vill jag inte gå igen. Så hur kan man lära sig  konsten att vänta , konstruktivt? Att  vänta  är en väsentlig del av de flesta människors naturliga sätt att ta sig an livet. Tittar vi på livsstrategin för Human designs olika energityper Generators, Projectors, Manifestors och Reflectors så handlar det om olika sätt att  vänta in rätt timing  i ...

När min dotter nyligen fick ansiktet fullt med små röda prickar så tog jag med henne till homeopaten för att få stöd att läka, samtidigt som jag frågar om vad hon känslomässigt upplevt innan utslagen uppstod.  Jättekonstigt i hennes värld. Hon ville bara gå till doktorn för att få veta vad som är fel. För nåt fel är det, eller?! 2010 utbildade jag mig inom Metamedicin som är en förklaringsmodell till vad som är själva orsaken till att kroppen utvecklar vad vi kallar sjukdomssymtom. Sen dess har jag haft ett helt annat perspektiv på de symtom jag får i min kropp. Jag vet att det finns en naturlig förklaring till varför och det är där jag lägger min uppmärksamhet istället för på symtomet. De flesta jag umgås med har samma intresse vilket såklart gör att det blir det "normala" för mig. Men så är det ju inte för de flesta förstår jag. Det "normala" är att när man får ett symtom så går man till doktorn och får något medel som "botar" åkomman, precis som min dot...