KUL ANALOGI MHA FACEBOOK

BAKGRUND

Det är dags att låta det gamla falla till förmån för det nya. Många är det som pratar och förutspår att det är vad som sker i världen. Jag har tidigare skrivit om det utifrån Human designs perspektiv också. År 2027 så ändras den bakgrundsfrekvens som funnits sen 400år tillbaka vilket innebär att vårt sociala och samhälles fundament, säkerhetsnät kommer att bytas ut. Hur det ska gå till är omöjligt att säga eftersom vi aldrig har gått igenom något liknande förut. Men med tanke på hur allt gungar ute i världen sen flera år tillbaka är processen i full gång. 

Som jag ser det är det som en programvara som ska uppdateras. Precis som de gamla Nintendospelen är utbytta till förmån för de mest avancerade speltekniker och program så ska vår tredimensionella värld uppgraderas. Man pratar om att den är en illusion som vårt kollektiva ego skapat i tron att det är Gud själv övermäktigt. Istället för att leva i samklang med Guds vilja och plan ville Egot välja själv och vara sin egen lyckas smed. 

Så vi människor kämpar och skapar, bygger och söker lösningar på all världens bekymmer som bara tycks bli fler och fler. Vi sparar, förvaltar och planerar i tron att vi har kontroll på vårt liv. Vi jobbar och strävar för att några veckor per år uppleva en lika fulltecknad, om än rolig, semester för att sen återgå till den kravfyllda vardagens kneg. Så händer svåra saker som sjukdom eller finanskriser, naturkatastrofer och terrordåd, och plötsligt har vi ingen kontroll längre utan vi blir offer för de omständigheter som omger oss. Om världen ändå är en illusion, skapad av oss själva, varför gör vi inget bättre och mer njutbart av tillvaron?!

FACEBOOK SOM ANALOGI

Jag fick mitt konto på facebook hackat i somras med en rad händelser som följd som ni säkert redan vet. Men det fick mig att reflektera. Sett på den händelsen utifrån ett högre perspektiv blir det ganska intressant. 

Den som hackade mitt konto hade terrorvarning över de inlägg som hen hann göra. Man skulle kunna likna det vid hur vårt ego-mind tagit över vårt sinne tills vi börjar genomskåda de kritiska, nedlåtande, dömande tankar som terroriserat oss i mer eller mindre utsträckning genom livet. I vissa perioder kan det kännas som om man inte har någon som helst kontroll på tankarna, de lever sitt egna liv i ens huvud. 

Så snart jag upptäckte att kontot blivit hackat så fick jag steg för steg visa för facebook vem som är min riktiga identitet, bevisa att jag var jag och att hackern var falsk. När jag bevisat att mitt konto var mitt återfick jag det och kunde städa bort allt i terrorväg som hackern lagt ut. 

Det är samma process vi behöver gå igenom för att bevisa för oss själva att den röst, de tankar som inte vill oss väl, som inte är grundad i självkärlek, de är falska. Skapade av ett not-self, ett ego-mind som vill hålla oss kvar i det gamla, i rädsla och kontroll. Ett ego som omöjligt kan överleva i kärlek och därför slåss för sitt liv och skriker allt högre för att överrösta den kärleksfulla och lågmälda själen. 

Vi behöver identifiera och reflektera, ifrågasätta dessa dömande tankar. Se dem utan att tro att de är verkliga. Omfamna och förlåta den del av oss som accepterat den versionen av Livet. Möta det inre dömandet med förståelse och kärlek samtidigt som vi bestämt riktar fokus bort från det falska jaget. Det enda beviset vi behöver är känslan av att en sann tanke känns gott och lätt inuti, en falsk gör en låg och tung.

Vi städar helt enkelt bort egots terroriserande tankar och återtar kommandot över tankarna. 

Strax efter jag fått tillbaka mitt konto och rensat bort alla spår av hackern så stängdes hela kontot ner. Ett permanent beslut utan möjlighet att få tillbaka det. Allt försvann. Alla minnen och bilder, alla grupper och sidor jag administrerade, min mans minnessida har ingen ansvarig längre. Katastrof skriker egot. Kräv upprättelse, överklaga, kämpa, det är ju mitt!! Har jag inga rättigheter alls?! Hur ska jag nu synas och nå ut till vänner, bekanta och min kundkrets!! Så många tankar som egot serverade ur ett katastrofperspektiv. Men jag riktar mitt fokus till själens röst, den kärleksfulla. Den påminner mig om att vi aldrig förlorar något som vi behöver ha kvar, minnen bevaras i hjärtat. Jag finns ju kvar. 

Det var skrämmande att se vad mycket jag byggt upp mitt liv runt sociala medier. En viss medvetenhet hade jag eftersom jag experimenterat en del med att stänga ner. Men nu när allt försvunnit. Det blev så definitivt och tydligt. Jag hörde mina gamla ursäkter och hur jag rättfärdiggjort all tid jag spenderat i den "världen". Det är ju kul, ett bra sätt att hålla kontakt. Det är fint att se och följa hur nära och kära (och kändisar) har det osv. Men behöver man det varje dag hundra ggr om dagen? Eller är det en flykt från det verkliga livet? Från sig själv? Från sitt förflutna? Ett sätt att undvika känslor som skulle behöva uppmärksammas? 

Att få kontot stängt och se det gå förlorat drog upp massor i mig. Men när jag tagit mig igenom alla reaktioner och landat bortom så infann sig en frid, en frihet till och med. Nu är mitt liv mitt. 

Med det sagt så finns det självklart även mängder av fördelar med den sociala medievärld som byggts upp. Vi har alla fått en röst att dela på sätt som inte var möjligt förr. Använt i sanning är det ju fantastiskt.

ETT SANNINGENS HUS

Det här kan liknas vid den tredimensionella värld vi tror är verkligheten. En ego-värld som vi tror har en början och ett slut. En värld som är uppbyggd av polariteter och tid och styrd av ett ego-mind som trott sig veta bättre än den gudomliga intelligens som är skapelsens källa, ett ego som trodde sig kunna ta 

saken i egna händer.. 

För mig blev nedstängningen av facebook-kontot en viktig pusselbit i mitt egos döendeprocess. Precis som Anders död för 1,5 år sen blev. Jag känner hur den illusoriska 3D-världen löses upp för varje del av egot som dör bort, och omvandlas till... ingenting? Nej, när egot dör faller illusionens hus samman och kvar är sanningens hus där inget dör eller försvinner. Precis som när hackern eliminerats las facebook-kontot ner och kvar blev mitt sanna liv. Jag kan varken fly eller gömma mig för sanningen längre. What you see is what you get. Inga mer fasader, filter eller spel. Inget mer drama.

Den avidentifieringen från illusionen ger frihet på riktigt. En frihet som gör att om jag tex väljer att starta ett nytt facebook-konto så blir det från samma perspektiv som om jag startar en ny spelomgång i Super Mario Bros (den enda spelreferens jag har). Jag har en helt annan medvetenhet med mig helt enkelt och jag gör det för att spela med i spelet en stund.

EN NY VÄRLD

Det är dags att låta gammalt falla till förmån för nytt. Både på insidan och utsidan. Och det nya som utgår från sanningens hus innefattar möjligheter som vi inte har varit i närheten av tidigare. Relationer kommer se annorlunda ut, jobben kommer förändras, skola och omsorg lika så. Många är det som pratar och förutspår att det är vad som sker i världen just nu. Jag har tidigare skrivit om det utifrån Human designs perspektiv också. År 2027 så ändras den bakgrundsfrekvens som funnits sen 400år tillbaka vilket innebär att vårt sociala och samhälles fundament, säkerhetsnät kommer att bytas ut. Hur det ska gå till är omöjligt att säga eftersom vi aldrig har gått igenom något liknande förut. Men med tanke på hur allt gungar ute i världen sen flera år tillbaka är processen i full gång.

Att se hur det invanda faller kan vara läskigt och det krävs både mod och nyfikenhet att säga ja när det nya knackar på. Det kan vara möjligheter du aldrig kunnat föreställa dig. Nya former av arbete, av relationer och levnadssätt. Att våga säga ja till något nytt som är grundat i en gudomlig sanning är svårare än man tror för vi har ingen referensram, inget vi kan luta oss mot erfarenhetsmässigt. Allt vi kan göra är att våga välja hjärtats väg, våga lyssna till hjärtat istället för det sinne som styrt vår tillvaro hittills.

Tänk vilka möjligheter det öppnar för. Bortom illusionens hus finns bara vinster och våra LIV kan bara bli rikare.

Som jag ser det är det som en programvara som ska uppdateras. Precis som de gamla Nintendospelen är utbytta till förmån för de mest avancerade speltekniker och program så ska vår tredimensionella värld uppgraderas. I sanningens hus behöver inte vårt sinne ta något i egna händer längre.

Som hackade ego-minds har vi kämpat och skapat, byggt och sökt lösningar på all världens bekymmer som bara tycks bli fler och fler. Vi har sparat, förvaltat och planerat i tron att vi har kontroll på våra liv. Vi har jobbat och strävat för att några veckor per år uppleva en lika fulltecknad, om än rolig, semester för att sen återgå till den kravfyllda vardagens kneg. Så händer svåra saker som sjukdom eller finanskriser, naturkatastrofer och terrordåd, och plötsligt har vi ingen kontroll längre utan vi blir offer för de omständigheter som omger oss och vi dömer oss och omvärlden allt hårdare. Livet känns orättvist och hårt och det blir allt svårare att räkna ut hur vi ska kunna ta saken i egna händer och hitta lösningarna. Hur skönt är det då inte att fly in i ännu en illusion, in i de sociala mediernas fiktiva värld?

Men varför inte våga göra nytt, följa hjärtats väg rakt ut i det okända, till ett liv på riktigt och till vad som garanterat blir en bättre och mer njutbar tillvaro istället för att leva i ännu en illusion i illusionen?

Vågar du?